Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XI i slaget vid Lund. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 3:ne illustrationer af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndade de efter svenskarne på andra sidan gärdesgården.
Men som de sednare hade godt försprång, hunno de icke
allenast att få staden i ryggen, utan erhöllo äfven tid att
fullständigt inrätta en ny slagordning. Af Schultz,
Mor-taigne och Schönleben m. fl. uppställdes de ungefär 1,000
alnar norr om Lund, med fronten mot Nöbbelöf samt så
att landsvägen åtskiljde midten och högra flygeln, hvilken
sednare hade väderqvarnen bakom sig. Af 10 brigader
hade 5 blifvit bildade, hvilka stodo i midten, samt af
omkring 30 sqvadroner 18, som lika fördelades på
bådaflyg-larne, allt på tvenne träffen.
Mot denna ställning anryckte omkring kl. 1 på
midda-? gen Ahrensdorf, som samlat 5 brigader och 24
sqvadroner, fördelade på samma sätt som de svenska. När han
kommit inom godt skotthåll, stannade han, samt böijade
med så väl det egna som det tagna artilleriet beskjuta
svenskarne, som hade intet och derföre i böijan ledo stor
förlust. Lyckligtvis fortsatte Ahrensdorf ej länge med
be-skjutningen, utan nalkades, i förtröstan på sin
öfverlägsen-het, för att anfalla med blanka vapen. Schultz gick
honom halfva vägen till mötes, och snart sammandrabbade
de båda linierna återigen i blodigt handgemäng. Länge
böljade striden fram och tillbaka. Men slutligen blef
svenska högra flygeln så häftigt tillbakaträngd, att den
sannolikt blifvit skingrad, om den ej kunnat stödja sig mot
Allhelgonabacken. Härigenom nödgades likväl äfven
infanteriet draga sig tillbaka och söka skydd inom en af
gärdesgårdar omsluten åkerlycka. Äfven kavalleriet å
ven-stra flygeln nödgades vika undan mot de närmaste husen
af staden. Emedlertid förföljde fienden icke, utan nöjde
sig med att åter böija elden med sitt artilleri, hvilket
öppnade breda luckor i svenskarnes glesnade leder.
Men nu var modet nära på att alldeles falla hos
svenskarne. Om konungen hade man ej haft någon underrät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
