Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af P. Fr. Mengel - Henrik Reuterdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
års riksdag berodde på presteståndets beslut, förklarade
han, att emedan regeringen efter moget öfverv ägande
framlagt detta förslag och då folket så otvätydigt uttalat
sina sympatier för reformen, tillkom det icke en särskild
klass att vidare uppträda med en vägran: han kunde
visserligen icke hindra dem inom presteståndet, som dertill
funno sig manade, att ådagalägga förslagets brister; men
derest någon, då han framställde proposition på förslagets
antagande, begärde votering, så var hans orubbliga beslut
att genast lemna sin plats och klubban till vice
talmannen.
Med den nya riksdagsordningens antagande upphörde
erkebiskopens politiska kall och den åldrige, men ännu
lefnadsfriske mannen fick derefter uteslutande egna sig åt
stiftets angelägenheter och sitt stora arbete: “Svenska
kyrkans historia“, hvilket vittnar om outtröttlig flit,
grundlig forskning’ och den innerligaste kärlek till den kyrka
åt hvars tjenst han egnat sitt lifs bästa krafter. Han
företog, så länge det var honom möjligt, em betsresor i
det vidsträckta stiftet och kontrollerade sjelf med allvar
församlingsvården och undervisningsväsendet bland
allmogen, med hvilken han genom sitt vanliga lynne alltid
stod på den vänskapligaste fot.
Men ännu en gång skulle den gamle vördnadsvärde
mannen intaga “talmansstolen“ i representantförsamlingens
hus, dock ej såsom talman, utan såsom ordförande vid det
första allmänna kyrkomötet. Man undrade icke minst
huru han skulle uppfatta sitt nya åliggande och reda sig
i och med den af så divergenta elementer sammansatta
församlingen. Öfverraskningen blef lika stcr som
angenäm, då den mer än sjuttiårige mannen uppträdde med
högburet hufvud, med samma frimodighet som förr och
med oförsvagade själskrafter. Äfven de aldra strängaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
