Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af P. Fr. Mengel - Henrik Reuterdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskarne erkände, att han ledde förhandlingarne oväldigt
och med högsinnad humanitet.
Erkebiskop Reuterdahl insåg emellertid att hans
em-bete borde uppbäras af starkare skuldror än dens som
närmade sig åttitalet. Han begärde derföre att fa
nedlägga sitt embete; men då han ej egde någon enskild
förmögenhet, anhöll han om en statspension, motsvarande
ungefär halfva erkebiskopslönen. Riksdagen, mera sparsam
än högsinnad, ville eller kunde ej fatta hans
samvets-grannhet-, utan vägrade pension för en man, som deraf
mera än de flesta varit förtjent. Riksdagen hade bort
kunna inse att hans lefnad icke hede blifvit lång och att
ett värdigt erkännande af hans förtjenster äfven skulle
hedrat representationen sjelf. Det smärtade den
vördnadsvärde mannen, att så många inom riksförsamlingen
icke förmådde fatta motivet för hans framställning.
På konungens inbjudning tillbringade erkebiskop
Reuterdahl några veckor under sistförlidne Juni månad
på Rosersbergs lustslott: det blef hans sista utflygt. Der
ådrog han sig en lindrig förkylning; men denna tog snart
en betänklig karakter, och han infördes då till Upsala,
der han utan plågor lugnt afled den 22 Juni nära 75
år gammal.
Han var en ärans man, from utan skrymteri, lärd
utan dryghet, kraftig utan öfvermod, och exemplariskt
oegennyttig. Han glömde aldrig, att han sjelf genom goda
menniskors bistånd förvärfvat sig kunskaper och anseende:
den hjelp han fått betraktade han som ett lån, och hans
glädje var stor när han kunde visa sig tacksam mot sina
välgörares afkomlingar. Många unga män hafva honom
att tacka för kraftfullt biträde på deras studiebana, och
ingen behöfvande som vände sig till honom lemnades
ohjelpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
