Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina Nilssons födelsehem af Fr. Hedberg. Med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben och pussa och klappa’n och ropte: “god dag far!“
med en röst som va’ så fin, .så klockarns ä’ det då ett inte
rakt, fast ’an sjunger som en karl, det ä’ säkert det. ■—
Och ho* gret som ett barn, och gubben med, och så helste
ho’ på allihop, och så sjöng stadsherra ett par visor för’na
om att hon va’ “fin som e’ kristall“, och så skulle hon
sätta sig opp i ’kipaschet, och som jag då stog på ena sida
om vagnsdörra, så titta ho’ på mig först, med ett par ögon
som rigtigt kunde gå mi dt igenom en, oeh så gick ho’ rakt
på mig, och så sa’ ho: “kors ä’ det inte Anders Petter r“
— sa’ ho. — Jo men, ä’ det fäll’ så, — sa’ jag, — men
aldrig i väla kan fäll’ mamsella känna igen mej, — sa jag.
— Jo, gör jag så — sa’ hon, — och tack ska* du ha* för
sist! — ^ sa’ ho, och så räckte ho mig hanna, och den var
då så liten och så fin som baraste silke, — och jag blef
så gla’ så jag gret akkurat som en pojkvasker, och tog’na
i hanna, så ho’ skrek till litet, men så skratta ho* och så
satte ho’ sig opp och så for vi te prostgåln, och der va’
ho’ i flera dar, och föräldrame mä. Och gåln har ho
köpt åt farsgubben, och gålar åt bröderna, och nu ha di
det så bra allihop — och när ho* fick höra af Maja,
gumman min, att vi hade mist två kor på vårn, så gaf hon
oss pengar te köpa två igen för, det gjorde hon. Och så
om söndan så sjöng ho i körka för hela församlinga, och
det var då så grannt, så jag glömmert inte, om jag blef
hundra år! Först skrek ho te så di hoppa i bänkera, och
sen så lät ho akkurat så ljufligt som en jordhumla —
och klockarn han sa* att så kan di inte sjunga nån stans
annat än i Paris eller hvad det heter. Och så for ho
utomlands igen, och när vi hade stora nöden här i SmåTn,
så sjöng ho ihop åt oss en faslig mängd med pengar derute
i Europia, och det gjorde lilla “marknadsgräbban“, som vi
kallte henne i barndomen, — och Gu’ signe’na, för ho
inte ha’ blifvit stor på sig, och glömt sitt fattiga SmåTn!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
