Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter ett vårregn (1871) af Elias Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skyarna sväfva så lätta och fria,
Skimra i guld öfver myggornas yerld.
Solbrända pigor hos Jungfru Maria
Ställa till svällande häcken sin fård.
Orrarna spela
Och lefva som sju.
Tallstrunten dela
De ömt med sin fru.
Snöhyita tärnor kring stränderna skria,
Gunga ibland på den böljande fjärd.
Haren i liykt öfver rågåkern genar:
Ack, om till jagt jag ej vore så klen! —
Ekoxrn i granarnas våningar skenar,
Än som en tok öfver stock, öfver sten.
Sorlande källor
I tufvor och snår!
Pinglande skällor
Och bräkande får!
Humlorna surra kring blommiga renar,
Harkrankar vingla på rankiga ben.
Sprittande lif har den ringaste löja.
Menskan har mer: hon har “rang och talang“.
Derför, o broder, ej låtom oss dröja
Helsa naturen med tal ock harang!
Torka bort tåren
Och sorgerna spar!
Egna åt våren
En skål eller par:
Titta, mot stranden hur vågorna höja
Skummande bägarn med jubel och klang!
E. S—dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
