Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En tidsbild». Poem af Reinhold Winter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"En tidsbild"
Det var en tid, då väldet öfver jorden
Låg samladt i ett ringa fåtals hand,
Då armens styrka gällde mer än orden
Och äran växte hlott i stridens brand.
Då hade våldet burskap ock i norden
Samt herrskade enväldigt kring vår strand;
Då tycktes snillet, uti bojor slaget,
Knappt nog ett enda ord ha med i laget.
Det svärdet var, som skref för verlden lagar,
Det styrkan var, som ensam hade rätt;
Och uti mörker gingo år, som dagar.
Framåt för mödans förbisedda ätt.
— Då styrkan rår, den gör bvad den behagar —
Och folket blef förtryckt på tusen sätt.
Det måste lida, tiga och fördraga
Och egde knappast rättighet att klaga.
Nu har en tid gått upp med annan lära;
Det är ej längre styrkan blott, som rår;
Man söker nu i arbetet sin ära.
Och fosterlandet ingens tjenst försmår.
Och hvar och en, som vill sig redligt nära
Till lön sjelfständighet och aktning får.
En hvar till stilla, fredlig idrott kallas,
Arbetets rika täflingsfält är allas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
