Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »En tidsbild». Poem af Reinhold Winter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och alla klasser under fröjd och gamman
Liksom ett brödrasällskap smälta samman.
Dock finnes än uppå vår samtids heder
En fläck, som bildningen eg plånat af;
Från hedendomen den sitt ursprung leder,
Den är ett spöke ur vår forntids graf,
Den död och fasa öfver jorden breder,
Och det är krigets blodbe9tänkta glaf,
Som skonlöst härjar allt, hvad fliten formar,
Och sopar allting bort med sina stormar.
Men skall den dag ej komma, då omsider
Man skall ge friden burskap i vår verld;
Då menskligheten, mätt af blod och strider,
Till liar smider sina krigarsvärd;
Då bildningen från våldet dolken vrider
Och lyckan blomstrar omkring hvaije härd:
Då fridens engel alla vapen bräcker
Och scgerpalmen öfver jorden sträcker ?
Jo, dagen komma skall. Om än ej nära
Den är, så skall dess morgon en gång gry,
Då skall i arbetets och flitens ära
En verld stå upp, föryngrad, ren och ny,
Då skola vapnen krossas, hatets lära
Från jordens länder som en skugga fly.
Och man skall bedja uti slott och hydda:
O, store Gud, vårt fosterland beskydda!
Reinhold Winter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
