- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1872 /
75

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Historisk skildring af Mattis. Med 4 teckningar af G. Broling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sakta sjunka ned mot jorden och åter lemna dig tuppen i
godt stånd. Den som skjuter så .. .“

“Ja, det förstås,“ genmälde Grönhagen förlägen, “men,
du då, du kan ju lägga en bondböna på din portstolpe
och träffa henne med kula, fastän du står uppe vid ditt
stora päronträd, der du icke kan se henne. Om du bara
ville, Marks.44

Marks skakade på hufvudet och såg i sin ordning
förlägen ut.

“Odet får val hafva sin gång då,“ mumlade
Grönhagen dystert. “Man skall rycka våra fri- och rättigheter
från oss. Affärerna skola gå utföre, och vi skola kanske
komma att resa från riksdagen lika fattiga som vi
kommit dit.“

“Ja,“ suckade Marks, “fins det ingen beslutsam djefvul
inne på rikssalen så ... så... ja, så kanske vi skola se den
dag randas, då man icke ens vill ge så mycket som en
daler koppar för våra riddarhuspoletter.“

Och de begåfvo sig in i rikssalen. Och här var det
som Sveriges representanter af både adlig och icke-adlig v
börd fingo komma under fund med, att man kan taga sina
mått och steg för att besegra till och med en korrumperad
ständerförsamlings smutsiga egennytta samt att den fege,
veklige, qvinlige Gustaf den tredje just icke syntes frukta
att drifva herrar riksdagsmän till det yttersta.

Från rikssalens fönster hade man nemligen fritt
tillfälle att blicka rakt in i de gapande, svarta mynningarne
af en väldig rad skarpladdade kanoner, som voro
upp-stälda på borggården. Med hotfulla ögonkast och miner
samt under ett doft mummel tog man också dessa i
skärskådande.

“Han tänker att i nödfall tvinga oss,“ mumlade en.

“Tigerungen visar klorna,“ mumlade en annan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1872/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free