Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Historisk skildring af Mattis. Med 4 teckningar af G. Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Vår sköna frihet, “ pustade en tredje, “den skall
snart vara förbi. Fins här icke ett ärligt skott för
inkräktaren ?“ *)
“Han kommer,’“ ljöd det i detsamma.
Och han kom, den unge inkräktaren. Med fasta steg
och lugnt, men strängt ansigte samt omgifven af en
lysande svit trädde han ned för trappan till rikssalen och
helsade med den honom så egna värdigheten och behaget på
denna ständerförsamling, från hvilken han nu gick att rycka
den sjelfsvåldiga egenmäktighet, hvarmed den sedan ett
halft sekel varit införlifvad.
Och några sekunder senare stod han midt framför
denna knorrande, vredgade hop, som han visste sig hafva
bragt till det yttersta, och öfverfor med stadig blick deras
mörka, hotfulla ansigten,. under det att hans klangfulla
stämma förtäljde dem, att han ämnade afskaffa sjelfsvåldet
samt förklarade för dem, att han “blygdes att ens nämna
om den skam och den nesa, hvari de försänkt landet, samt
att han sjelf, född svensk, knappt borde kunna tro, att
svenska män kunde så låna sig åt främmande afsigter, som
dertill brukat de lumpnaste och nedrigaste medel.“
Och sedan han sålunda i ljungande ord förehålli t dem
deras synder och upplyst dem om sina afsigter, lät han
föreläsa dem den nya styrelseformen. Och ingen
lönn-mördande kula afbröt det stränga föredraget, utan med v
konungens blixtrande ögon framför sig och med
kanonernas svarta mynningar på sidan begynte ständerförsamlingen
att så småningom känna milda och ödmjuka tankar vakna
i sina hjernor och — måhända under inflytande af ett
slags obestämd känsla, att svenskt krut kan vara en lika
*) Bland anekdoter från revolutionsdagarne berättas, att
riksdagsmän på öppen gata skrikit och frågat, om det icke funnes någou
som ville lossa ett skott på kungen. Se vidare Michelessi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
