Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppar Olof. En skärgårdshistoria satt på rim af Frans Hedberg. Med titelvignett af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa dag re’n till stugan bars
Elin i morgonstunden,
Lades i sjelfva fiskarfars
Fållbänk, så väl ombunden.
Skutan förtöjdes i vikens famn,
Och vid sin flickas sida
Skeppar Olof, blek som en hamu
Sågs bida,
Nämnande då och då hennes namn.
Mera trogen ej någon mor
yårdar den skatt hon äger,
Än skeppar Olof, stark och stor,
Satt vid sin Elins läger.
Vildhet och trots liksom bortblåst varr
Aldrig en svordom hördes;
Full af omsorg, öm som en far
Han rördes
Här af en makt som det godas var.
Lön för sin möda ock han fick:
Elin, fri ifrån fara,
Mötte på nytt hans ömma blick
Med sina ögon klara.
Fattade mildt,hans grofva hand,
Sågs den så kärt betrakta,
Höll i sin den stilla ibland,
När sakta
Blund henne förde till drömmens, land.
Men för hvar dag som så förflöt,
Allt mer dyster i hågen
Satt han och hörde hur stormen röt,
Stranden slogs utaf vågen.
»Snart är hon frisk,» så tänkte han,
»Snart skall jag ensam varå!
Hemåt hon, så fort hon det kan,
Skall fara;
Jag är förföljd utaf mördarns bann!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
