Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mormors öga. Poem af Wilhelmina. Med illustration efter en tafla af Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På en tråd, visst icke fin.
Gnmman skrattar och sig gläder
Åt den lille — ack, så kär!
Han ju mormors öga är.
Snart han jublar: Ha! det gick ju.
Ned från bordet med- ett hopp
Står han, blickar blåögd opp
Till den gamla. Mormor fick ju
Af prostinnan soppan der*.
Gif en smula åt din Pehr!
Ack, hvad gåfve icke gumman
it sin älskling, hennes hopp,
Hennes ålders rosenknopp.
Kärlek — det är hufvudsumman.
Henne ensam han ju har,
Ingen mor och ingen far.
Äro hans föräldrar döda?
Hör man frågas, då och då.
Åh nej, bittrare än så.
Denna onda verlden, snöda,
Hårdt sin snara om dem slog
Och dem öfver hafvet dreg.
— Till Amerika?. — Så var det.
Ack ja! . .. Herre Jemine,
Att jag sådant skulle se!
Till Amerika .. . dit bar det.
Och min dotter — att hon for
Bort ifrån sin gamla mor!
Men likväl jag frälste gossen.
Ända i stationens sal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
