Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mormors öga. Poem af Wilhelmina. Med illustration efter en tafla af Amalia Lindegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var jag och så godt, som stal
Barnet ifrån resetrossen,
Vandrade från staden se’n
Hem på mina trötta ben.
Ack, jag bar jn då på armen
Allt hy ad kärt jag egde qvar.
Trösten för min ålders dar
Slöt jag troget intill barmen.
Modern har ju flickan än;
Må hon kunna vårda den!
Gossen har nu mig allena.
Mormor, jag blir stor en dag.
Då går jag till Stockholm, jag;
Pengar skall jag der fortjena,
Och när jag har samlat dem
Skickar jag dem alla hem.
Då får mormor egen stuga,
Egen gris och egen ko,
Och blir fin och grann. — Må tro,
Hva’ di ska för mormor buga.
Så han jollrar dagen ut,
Han, min lilla hjertesnut.
Herre Gud bevare gossen
Från all ondska och all flärd!
Han, som skapat sol och verld,
Han, som tänder stjerneblossen,
Skyddar väl ett stackars barn
Ock från syndens leda garn.
Wilhelmina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
