Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Johan August Hazelius, af P. Fr. Mengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ledamot 1846, och hvars oförtröttade ordförande han
var från 1862 och till sin död.
Äfven på det publicistiska området utvecklade
generalmajor Hazelius en stor verksamhet. Han var länge en
ytterst flitig sekreterare i krigsvetenskapsakademien, till
hvars handlingar och tidskrift han lemnade en mängd
uppsatser. Men* till det politiska skriftställeriet låg
företrädesvis hans håg: “han hatade det herrskande välde som
pressen i frihetens namn utöfvade, en känsla, som måhända
var den mest verkande till hans uppträdande på den
publicistiska banan“ — för att begagna hans egna ord i en
tryckt autobiografi. Han började med året 1844 att skrifva
politiska artiklar i Posttidningen, men de angrepos af de
liberala tidningarne och misshagade konung Oskar, som
uppmanade honom att upphöra, hvilket han ock gjorde,
tills 1848 då han åter fattade pennan, men ånyo
misshagade regeringen, emedan han var, hvad dock motståndaren
aldrig ville medgifva, allt för §jelfständig.
Då striden om representationsförändringen på våren
1848 åter uppflammade i anledning af ryktet att
regeringen ämnade framlägga ett eget förslag på grunder som
Hazelius icke kunde gilla — han var en varm vän af
val efter klasser och yrken, och således motståndare till
allmänna val — och hans bemödanden att i denna
syftning åstadkomma en meningsyttring, ej rönte framgång,
insåg han nödvändigheten af “att tillvägabringa en
bestående organ för det förmedlande tänkesättet“. Men först
vid slutet af 1851 lyckades han att åstadkomma ett bolag,
hvarefter Svenska Tidningen började utgifvas, och i den
blef generalmajor Hazelius länge den verksammaste
författaren. Motståndaren karakteriserade den som
konservativ och servil, ett påstående som tvifvelsutan i ej ringa
mån föranleddes af yrkesafund. Hazelii egen afsigt var,
hvad han ofta sjelf gaf tillkänna, “att förädla och hedra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
