Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsfångens flykt. Ett minne från frihetstiden af Hjorvard. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en klar sommarafton, när solen går ned
bakom Djursholms gamla slött, man bör se Stora Värtan.
En guldglans ligger då utbredd öfver hennes stränder
och vatten, och de små holmarna gnistra som smaragder.
Det var en sådan afton i juli forlidet år jag från
Tran-holmssundet mellan Lidingö- och Skärvikslanden styrde
min båt ut på hennes skimrande vattenspegel. Min väg
låg dock ej denna gång uppåt fjärden. Jag vek af åt
höger, och stäfven skrapade snart mot stranden af en
större skogbevuxen holme, som ligger alldeles på gränsen
mellan Stora Värtan och Askrikefjärden.
Det var Storholmen, bekant från senare tider som
sommarbostad för en af våra amatörveteraner i den ädla
seglingskonsten och den vanliga prisutdelningsplatsen vid
de kappseglingar, som hvar sommar hållas på någon af
de båda tillstötande fjärdarna. Dess största
märkvärdighet är dock ett historiskt minne, som dervid är fästadt.
Det är detta minne jag nu skall berätta, dels efter en
gammal uppteckning, dels efter traditionen på stället,
såsom hon för snart tio år sedan berättades mig af en
nu mera afliden gammal man.
Men innan jag böijar min berättelse, skola vi, om
du vill, läsare, göra en tur tvärs öfver holmen och se
oss omkring; han förtjenar det i mer än ett hänseende.
Hvad som först öfverraskar oss är trädens reslighet och
stammarnas ovanliga tjocklek, samt det djupa lager af
sammetslen mossa som betäcker marken, allt vitnande
om att yxan, som eljest på stränderna lemnat så djupa
märken efter sig, här ej fått göra något inhugg. Förr
gick blott en liten skogsstig genom denna del af holmen.
Nu leder en sandad väg genom en liten kjusa tvärs öfver
honom från strand till strand. Vi följa honom och korsa
derunder en annan gångstig, som genom en skogsgrind
leder fram till den bebodda delen af ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
