- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1873 /
125

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något att tänka på!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dagen i ända draga förbi som en forsande ström; och
hvilka toiletter — min Gud, hvad man här far se mycket!
Midt emot ligger ett grufligt stort hus med balkong. På
denna står i stora guldbokstäfver “Nordstjernan"; namnet
upptar hela sidan. Det är ett lifFörsäkringsbolag, säger
farbror. Han försöker plugga i mig hvad nyttigt det är
för samhället att sådana der bolag finnas; du kan inte
tro hvad han ser högtidlig ut när han talar om det.
Hvaije menniska borde lifforsäkra sig, säger han.
“Flickorna med, farbror lilla?" frågar jag och ser skälmskt
på honom, och när han med allra största allvar svarar
“ja“, så skrattar jag honom midt i synen och han blir
så ond så ond. Ja, hvad skall jag göra — hvarför ser
han så allvarsam ,ut? Säg du, Axel, inte behöfver väl
jag lifforsäkra mig? INog lefver jag ändå. Vi skola i
afton gå på Dramatiska teatern. Kusin Mårten har
köpt biljetter åt oss flickor — om du visste hvad han
tjeskar och hvad han är artig. — Stockholm bildar
yng-lingame, må du tro. Men tyst, han kommer redan. O,
så förargligt, skall jag då aldrig få vara i fred då jag
skrifver till -dig! Han« vaxade mustascher titta redan
in genom dörröppningen; jag måste sluta. — Gud vare
med dig, goda älskade Axel. Skrif snart till din
längtande Mm.

Dagen efter.

Du kan icke tro hvad jag är bedröfvad. Jag
kommer nyss hem från morbror Knuts. Han har, som du
vet, länge varit krasslig; i går kom kusin Ellen med
forgråtna ögon och berättade, att det blifvit sämre och
läkaren icke mer ger något hopp. Så snart jag hunnit
kläda mig skyndade jag dit. Han hade full sans; tackade
mig vänligt för att jag kor^ och bad mig helsa er alla.
“Morbror blir nog bra," sade jag och försökte atfc återge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1873/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free