Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något att tänka på!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom hoppet. "Nej, nej! kära bara,“ svarade han, "jag
känner att det snart är slut;" härvid såg han på moster
och två stora tårar föllo ned utför hans kind. Hon
kastade sig på knä vid sängen och dolde hufvudet i
sängkläderna och grät. Yi gräto med, vi kunde icke
annat. — Plötsligen tycktes morbror återfå sina krafter,
ty han utropade skarpt: "O, jag dåre! hvarför följde jag
’’icke hans råd." Vi sågo förvånade på honom; han ville
tala mera, men kunde icke, han tycktes förlamad; ögonen
stirrade vildt omkring en stund; derpå tillslöt han dem
och låg så länge. Det såg ut som det mera var
själs-qval än kroppsliga plågor som oroade honom. Moster
smekte och klappade honom, och talade sakta, men han
svarade intet. Slutligen öppnade han ögonen och
hvi-skade knappt hörbart: “Förlåt, förlåt, att jag lemnar er
så, utan allt; jag har ingenting gjort för er, som jag
älskat." — "Har du ingenting gjort! ack jo," svarade
moster, och Gud skall vaka öfver oss när du är borta."
I detta ögonblick inkom farbror Lars. “Hur är
Ået?" frågade han. "Det är illa," svarade morbror sjelf.
"O hade jag följt ditt råd — nu är det for sent!"
Yi sågo alla frågande upp på farbror Lars, men han
ruskade på hufvudet och såg bedröfvad ut. "Ja, det är
kanske för sent," sade han, vändande sig till den sjuke,
“men hoppas på Gud!“
Morbror log bittert. “Talar du så nu“ utbrast han.
“Du är en arm hugsvalare.“
Derpå lade han armarne omkring mosters hals och
bad småflickorna komma till sig. De närmade sig med
en viss bäfvan; han lade händerna på dem alla efter
hvarandra — derpå såg han på oss länge — blicken
blef allt stelare — och allt var slut.
Farbror tog mig i armen och drog mig ut. “Yi
skola lemna dem ensamma med deras sorg,“ sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
