Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davidsharpan i Norden. Berättelse af M. S. Schwartz. Med porträtt af Erkebiskop J. O. Wallin, samt afbildningar af Solna kyrka och Wallins grafvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Davidsharpan i norden.
Berättelse af Mabie Sophie Schwartz.
I Falu trivialskola fanns på
sjuttonhundranittio-talet sonen af en fattig underofficer,, en rikt begåfvad
tret-tonårig gosse Johan Olof, som stiftade ett förbund benämdt
“Jeune88erorden“. Afsigten dermed var att under
Lofstun-derna sysselsätta sig med läsning af vittra verk eller
ock hålla föredrag på vers eller prosa i moraliska och
religiösa ämnen. Ordens valspråk var: Sanning och dygd.
Ingen fick inträde, som ej gjort sig känd för oförvitlig
vandel. Brott emot sanningen och dygden föranledde till
uteslutande ur orden.
Johan Olof var ordförande och den verksammaste
af ledamöterna. Det vackra i detta lilla samfunds
sträf-vanden förvärfvade honom lärarnes högaktning, så att
dessa med intresse följde de ungas arbete på
fristunderna.
Det hade varit en sammankomst och Johan Olof
hållit ett eldigt föredrag om sedlighetens och religionens
inbördes förhållande till hvarandra, hvilket föredrag
framkallat åhörarnes beundran. Aldrig hade de lifligare än
denna afton erkänd t, att Johan Olof var den “styfvaste“
ibland dem; aldrig förr hade de så enhälligt skänkt honom
sin hyllning.
Johan Olof och tre af kamraterna följdes åt, då
förbundskamraterna aflägsnade sig och det lilla sällskapet
skulle just vika af från stora gatan, in på en mindre,
då Johan Olof gjorde halt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
