Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sista färden. Poem af Fr. Hedberg till en tafla af Bengt Nordenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stugan sjelf synes hviska med
Der hon står tryckt och lutad:
«Han bodde länge hos mig i fred,
Nu är hans bana slutad.
«Vänligt ljöd hans husbondeord
När han kom hem om qvällen;
Jag var hans bästa hem på jord
Fastän lägst ibland tjällen.
«Fuller mins jag hans hedersqväll,
När han kom hem med bruden,
Och hon stod der så glad .och säll
Under kronan och skruden.
»Minnes gör jag onk första gång
När det kom barn i huset, ‘
Då var det gamman, lek och sång,
Då stod han midt i ljuset.
»Aldrig mer jag hans yxa hör
Slöjda vid torrvedsflamman;
Aldrig mer sin malm han kör,
Aldrig språka de samman!
«Nu kan det bli båd höst och vår
Sommar och vinter i verlden,
Han som var allas vårt stöd, nu går
Från oss på sista färden!«
—edr—.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
