- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1873 /
155

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 1. “Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvem var den gråskäggige, höge mannen?

Icke syntes han vara en göt, och något hemskt
tycktes det vara med honom.

När Hilla svarade på hans fråga “jag är en götisk
tärna och heter Hilla,“ tilläde hon derfore: “så sannt
den heliga Guds moder och Herren Krist mig hjelpe.“

“Här båtar föga att åkalla slik hjelp,“ svarade gubben
och skrattade dervid.

JEIilla blef allt mer ängslig, men så korsade hon sig
och kände sig strax litet lugnare, trots gubbens leende.
Modigt sporde hon honom.

“Har du ej hört Maria-klockans ljud?“

jag hörde henne och flydde henne,“ svarade
mannen, “men hit når icke hennes röst. Här är du på
min mark.“

“Den heliga jungfrun skyddar mig allestädes, och
Herren Krist förlåter mer än jag syndar.“

Till sitt försvar tog Hilla åt halsen för att hålla
sitt kors med kristusbilden framför sig. Det var borta.

Främlingen log då mer besynnerligt än förut och
sade. “Du letar efter din Hvite Krist, stackars liten.
Han flydde från dig i elfstigen. Han dansar icke.“

Förskräckt ville Hilla ila tillbaka till ängen för att
leta reda på sitt förlorade kors, men främlingens ögon
följde henne så skarpt, att hon kände det in i hjertat
och medvetslöst vände sig tillbaka. Hennes ögon voro
bundna vid främlingens liksom med järnnät t rar.

När hon då vände sig om, stod en fager yngling
framför henne, klädd i skarlakan och guldprydnader. På
marken såg hon den grå kappan och den slokiga hatten
men ändock trodde hon knapt, att det var samme man.

Främlingen såg hennes undran, men han såg också
huru tjusad tärnan var af hans fagra utseende oph
ståtliga drägt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1873/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free