Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 1. “Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvite Krist och hans tillbedjare hata mig och de
mina. För dem ha vi måst vika bort från de fruktbara
slätterna upp åt skogarne. Derför måste jag gå på våra
förra marker i en stafkarls drägt. Men här är jag
husbonde och drott, hit höres ej Mariaklockans ljud, hit
räcker icke Hvite Krists arm.“
“Är du då bergakungen ?“ sporde den allt mer
undrande tärnan.
“Ja jag är bergakungen,“ svarade ynglingen. “Vill
du se mitt rike och mitt hof?“
“Det är ju synd!“ svarade Hilla, men svaret var
mer en fråga, hvartill hennes röst och öga svarade nej.
“Följ mig!“ svarade bergakungen vänligt men nästan
befallande. Hilla lydde nästan medvetslöst och kände sig
liksom underkufvad af en oförklarlig makt.
Så kommo de allt längre fram, och Hilla tyckte allt
mer att hennes förtrollning minskades. Dock föll det
henne aldrig in att fly eller vända om, ty mången gång
hade hon gått ensam på skogsstigen med unge svenner,
men aldrig hade någon visat sig så undfallande och
höf-visk mot henne som den fagre och höge bergakungen.
Så kommo de allt längre in i bergakungens rike,
på stigar, der ingen af Hillas stam trampat. Ynglingen
talade med så ljufliga och frestande ord om kärlek, att
Hilla ej vågade taga sina ögon från marken.
Men fastän hon blott såg i mark, så såg hon blott
bergakungen, som blef allt fagrare för hvaije steg, allt
farligare för hvaije ord.
I ett nu var det slut med skogen. Grönskande,
blomsterrika ängar, gyllene åkrar och doftande örtagårdar
tedde sig för tärnans öga.
Bakom detta allt låg bergakungens gård, haiis hof,
och det var ett slott, ett paradis i Hillas ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
