Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 3. “Och hvar har du varit så långan en tid“ - 4. “Men jag vet att sorgen är tung“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanikens bemedling få inträda i det nyss af nämda
drottning stiftade nunneklostret i Gudhem.
Kaniken, som sjelf hörde till den heliga ben
édiktiner-orden yar mycket mon om att bidraga till sin ordens
förhärligande. Det skulle ju bli en stor seger, en stor
ära i Kristo att till den heliga orden kunna förvärfva
en bergtagen jungfru, en qvinna räddad- undan trolleri
och onda makter, en qvinna, som i långan tid varit
för-hexad och genom kanikens nit, att ej tala om Guds nåd,
blifvit dragen ur helvetets eld.
Någon pilgrimsfärd skulle ej få ske förr än hon först
fått offentligt inträde i nunneklostret.
Den svärmiske och fromme kaniken var försigtig
och rädd att möjligen förlora sin dyrbara fångst för
Kristi rike.
4. “Men jag vet att sorgen är tung/*
•Far väl du höga himmel, far väl du gröna jord
Tiden görs mig lång —
Nu reser jag till berget, der bergakungen bor
Men jag vet, att sorgen är tung.»
Svensk folkvisa. 1
Fullmånen sken klar på huldmoderns stuga, men
stora, svarta moln täckte hela himmelen. Höststormen
hven i knutarne och skakade kronan i den nästan
af-löfvade linden på gården.
Inne i stugan stod Hilla på knä framfor en
Kristusbild skuren i trä och med drakslingor och runor på
baksidan. Hon var försänkt i ångerfulla, brinnande böner
och skulle bereda sig till inträde i drottning Gudas kloster.
Huldmodern och alla fränderne voro borta. Allt var
tyst, och endast Gud och Hilla funpos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
