- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1873 /
166

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bergtagna. En saga från kristen-hedna tiden, upptecknad af Bias. Med illustration - 4. “Men jag vet att sorgen är tung“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Molnet på bergak ungens panna försvann med
blixt-rarne ur hans öga. När han mildt upplyftade Hilla till
sitt bröst, skymdes hans blick af tårar.

“Här är icke tid att dröja!“ utropade han och kastade
sig med Hilla upp i sadeln. Hästen ilade så bort i
sporrstreck.

Hilla vågade ej öppna sin mun, och hon slöt sina
ögon för att ej se på fullmånen, vitnet till hennes
löftesbrott.

Snart kände hon, att bergakungens häst böljade
tröttna. Tydligt hörde hon derefter hästtraf bakom dem.

Under tystnad sporrade bergakungen sin häst och
eggade honom med tyglarne. Så förskräckt Hilla än var,
tyckte hon synd om den staokars hästen. “Låtom oss
släppa hästen och gömma oss i skogen!“ utropade hon.

“Än aldrig har jag gömt mig för fienden,“ svarade
bergakungen; “det vore ock fåfängt här. Hör du ej att
de hafva spårhundar med?“

Hilla kände igen asses skall och hörde huru det
allt mer närmade sig, ehuru mycket än bergakungen
sporrade sin uttröttade, flåsande häst.

Men snart tvärstannade bergakungen och tog fram
ett bockhorn och blåste derur. Då först vågade Hilla
se sig omkring. Hon märkte, att hon var i
bergakun-gens marker.

Ljudet besvarades lifligt från flere håll, och snart
störtade beväpnade ryttare fram och helsade sin konung.
De medförde friska löshästar åt både bergakungen och
åt Hilla. Flere af ryttarne hade bloss i bronskronor på
höga stänger.

“Nu må göternes hela stam komma!“ utropade
bergakungen i det han rätade sig i sadeln på sin yra
stridshäst och lät den grå kappan falla tillbaka när han drog
sitt svärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1873/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free