Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Leonhard Fredrik Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fundet for utgifvande af handskrifter i Skandinaviens
historia, till ’hvars handlingar han lemnat bidrag; 1827
till korrespondent och 1829 till ledamot af Kongl. Vitt.,
Hist. och Antiqvitets-Akademien, hvarför ut an en mängd
för nordens historia ifrande föreningar och sällskap
uppsökte honom och äfven erhöllo flitiga bidrag ifrån honom.
Den stämning, i hvilken han under denna tid arbetat
sig in, flnna vi uttryckt i den af honom år 1830
verk-stälda öfver8ättningen af Victor Hugos bekanta bok:
"En dödsfånges sista stunder", till hvilken han fogat
några slutord, bland andra dessa: "Jag lemnar denna
bok åt ett tidevarf, hvars själ är sjuk, än i yrsel, än i
darrning, alltid missnöjd, öfvermätt och full af äckel,
retad och retlig; åt en samtid som njuter och klagar,
som är tungsint utan tankar, stormig utan glädjemod
och som upphafver ett enda samljudande verop öfver det
förgängliga som är och det hopplösa som skall komma.
Uti detta den nya tidens anskri har jag urskiljt en röst,
som trängt igenom alla andras: det är Victor Hugos."
En drott i Ydre, med höga begrepp om adelskapets
privilegier men ock om dess skyldigheter, fann han en dag
vid nära 50 års ålder, att hans egendom och namn borde
gå i arf: han var skyldig sin ställning denna uppoffring.
Ber for och ingalunda af någon ömmare böjelse gifte han
sig den 6 september 1833 i Södermanland med
stifts-fröken Jacobina Christina von Heijne, som födde honom
flere barn. Genom sin uppfattning af familjefadrens
ställning erinrade han om de judiska patriarkerna, hvilka*
despotism äfven han utöfvade. Han var, säger
minnes-tecknaren i Aftonbladet, mot sin familj sträf och
pedantisk, och döttrame behandlade han alltid såsom
underordnade sönerna. Deremot var han mån om, att de icke
genom äktenskap skulle nedstiga under sitt stånd, ooh
han gaf sitt bifall till ena dotterns giftermål, först sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
