Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook - Leonhard Fredrik Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tören Wallenberg, hvilken vin lade sig mycket om att
öfvertyga kammaijunkaren, det ingen fara låge i färden
med ångaren. När slutligen alla betänkligheter
undanröjts, sade Rääf sig vilja anförtro kaptenen — en låda
med riksdagshandlingar, “men sjelf reser jag naturligtvis
landvägen,“ tilläde han.
Ännu en gång, 1850, kom Rääf upp till riksdagen,
men för att med grämelse snart vända tillbaka. Sjelfva
det konservativa partiets chef, hans vän Hartmansdorff,
inlemnade ett representationsförslag med uppgifvande af
adelns sjelfskrifvenhet. Han for nu bedröfvad hem igen,
förtviflande om fäderneslandets framtid. Trött och
upp-ledsen vid politiken, böljade han åter egna sig med full
kraft åt sina samlingsarbeten, och frukten af dessa blef
hans stora verk “Samlingar och anteckningar till en
be-skrifhing öfver Ydre härad i Östergötland", hvaraf fyra
delar utkommo. Detta verk innehåller en rik fond af
drag ur folkets lif och äro ett mönster, som borde
efterföljas af de burgne och fosterlandsälskande i de olika
landsdelame; men företalen äro klassiska
stämningsut-tryck, vitnande om den smärta hvarmed den gamle
konservative åsåg de nya idéernas förödande framfart. I
företalet till första delen, hvilken utkom år 1856,
förklarar han för Ydre härads innevånare, att de icke
be-höfde frukta, att han ville öfvergjuta deras redan
tillräckligt steniga ort med floder af rullstenar eller att han
skulle befrakta ett omätligt isfalt med stora klippblock
och derifrån kringströ dem på deras marker. “Vårt ärbara
och fasta Ydre skall till och med, i hvad på mig beror,
undslippa den gippgunga, hvarpå det säges, att Sverige
nu för tiden uti mera än ett afseende guppar upp och
ned. På edre hedervärde förfaders hufvudskålar skall
jag icke uppleta sporr af gälar, för att döma dem hafva
varit ursprungliga fiskar eller grodungar som, himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
