Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan hon någorlunda sansat sig, började hon att
öfver-tänka hvad som nu vore att göra, ty att hon måste
ingripa i händelsenia, det fann hon vara sin pligt, och hon
bäfvade icke tillbaka för detta kall, huru svårt det än
föreföll sig.
Nu erinrade hon sig fadrens ord för några dagar
sedan, då det var frågan om missionärerna och deras
predikan. Den gamle hade då fällt det yttrandet, att
hvarje menniska får ha sin öfvertygelse, utan att tvingas
af någon annan att tro på det hon icke anser vara rätt.
Dessa ord gladde Ylva, och det så mycket mera som hon
visste, att det låg ett djupt allvar under dessa fadrens
ord, och att det icke var ett tomt munväder. Thorsten
hin Gamle stod icke ensam med denna vackra tanke,
den utgjorde ett af de klara grunddragen i hednatidens
karakter. Lika litet som hedningarne ville tvinga någon
att gå in på de grundsatser de hyste, lika litet tålde de
också något det minsta tvång på sina tankar och böjelser.
Samvetsfriden var dem en helig sak, och endast när de,
såsom ofta hände genom de kristnes mången gång alltför
okloka uppträdande, retades, satte de sig till motvärn,
och de grymheter, som då öfvades och hvilka orätt af
åtskilliga författare tillskrifvas hedningarnes illvilja,
frammanades just af de kristnes eget brådskande nit för
.spridandét af sin lära. Flerfaldiga bevis finnas härför,
men utrymmet medgifver icke att upptaga dem.
Ylva fann sig emellertid förunderligt stärkt, då hon
påminde sig fadrens "sinnelag; det endast smärtade henne,
att den gamle skulle hänga så fast vid Odensläran. Att
få honom att tro på de främmande männens ord, ansåg
hon för omöjligt, isynnerhet som den vilde Östen nu var
vid hans sida, och eggade honom till blodshämnden. Om
h*>n skulle försöka att aflägsna Östen? Men vid närmare
eftersinnande ansåg hon det öfverstiga sina svaga krafter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
