Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty hon hade ju förnummit, att hämnden skulle
verkställas redan denna natt. En lång stund var hon rådlös;
tankarne dansade om i hennes hjerna som ett qvamhjul
i ett vattenfall; hur hon tänkte och tänkte, blef det for
den skull icke en smula bättre. Ett lätt buller i andra
rummet väckte henne åter till besinning om det
närvarande. Ofrivilligt darrande väntade hon att i hvarje
minut få se Östen utträda och med hårdhet behandla
henne; hon såg sig redan med våld släpad till hans skepp,
och det var nära att hon uppgifvit ett anskri af fasa.
Då Östen dock icke syntes utträda och det snart blef
lugnt igen i den närbelägna kammaren, tog Ylva mod
till sig och smög på tå fram till dörren, hvilken hon till
sin förvåning, fann oläst. En smal springa, hvarigenom
halfdagem från de båda rummens midt emot hvarandra
belägna gluggar föll in, tillät henne att kasta en blick
in i kammaren. Hon såg då fadren och Östen samtala
med ifriga men undertryckta röster, allt under det den
sistnämnde med vilda åtbörder, hvilkas betydelse Ylva
nogsamt förstod, utvecklade sin plan. Thorsten hin
Gamle nickade ofta och kramade våldsamt det långa
spjut, som hvilade i hans ena hand, under det glädjen
och tillfredsställelsen lyste ur hans ögon. Hvad de sade
var omöjligt for Ylva att uppfatta, men hon förstod
nog, att det var Sigurd det gällde.
Hennes beslut var också i samma ögonblick fattad t,
det måtte bringa henne frälsning eller undergång. Ännu
en gång knäfoll hon vid den grofva bänken, sände de
vackra blickame upp till det blå, oändligt sköna, hvalfvet.
tryckte den lilla kristusbilden, den hon lyckats gömma
undan fadrens och Östens blickar, mot sina läppar och
närmade sig dörren. Der stannade hon likväl några
ögonblick, liksom qvarhållen af en osynlig makt. H0T1
bäfvade för fadren, och det var nära att hon vandt till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
