Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man var Sigurd, gemenligen kallad “Sigurd Fiskare, “
emedan han aldra mest sysselsatte sig med detta yrke.
Visserligen hade han varit på härfärd ett par gånger,
och derunder utmärkt sig for ståndaktighet och käckhet,
men sedan de kristnes lära böijat spridas allt mera och
slutligen hunnit Sigurds koja, i det att fyra män,
förkunnande den ende Gudens storhet och dyrkansvärda
majestät, nedsatt sig på udden och der grundat ett litet
tempel, hvars förgylda kors lyste långt ut på vattnet,
hade Sigurd känt sig så besynnerlig till mods. Hans
hjerta var ännu icke förhärdadt i de blodiga
vikinga-striderna; det tog lätt intryck af det evangelium, som
den ärevördige pater Andreas, så hette den äldste
missionären, förkunnade honom och flera, och äfven den kärlek,
som redan ett par år sammanknutit hans och Ylvas
hjerta, bidrog till den seger, som den kristna läran vann
öfver Odenskulten i hans hjerta. Han bevisade det
också med sina gerningar, ty från den dagen, då han
och Ylva tillsammans döptes, nekade han på det
bestämdaste att deltaga i den sommarens vikingatåg. Det
kunde icke länge hållas hemligt, att han var kristen,
och af dem, sum kände honom fick han ofta en mängd
öknamn, af hvilka “Sigurd Fiskarebetecknande
någonting vekligt och oförenligt med en härdad mans
sysselsättning, blef det beståndande. Väl harmades Sigurd i
förstone och slog mången af sina belackare till marken,
men tiden och Ylvas mildhet gjorde hvad de kunde för
att stäfja vikingalynnet om det någongång jäste öfver.
För pater Andreas hade Sigurd fattat en djup vördnad,
både derföre att han var en lärd man, som kunde tala
om alla saker, och dessutom mild i sina ord, i sina
förmaningar och i sina utlåtanden. Hvad som också
bidrog till att öka det välde, som Andreas vunnit öfver
kustborne på en lång sträcka var isynnerhet den mild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
