Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, hvarmed han i sina tal berörde Odensläran; man
skulle aldrig höra att hau, såsom många andra i sitt
öfver-drifna nit, utfor i hotelser, eller hånade hedningarnes
gudar. Nej, han sökte tvertom, att på det klaraste
ådagalägga (och det genom sina handlingar om behofvet
så kräfde) den kristna religionens företräde, och vändo
derigenom en stor mängd själar till sin lära. Af det
han hade delade han gerna med sig åt den fattige, och
ingen, vare sig hungrig, eller sjuk, som kom tilL honom,
gick ohulpen derifrån, ty pater Andreas hade octså
studerat, och egde efter den tidens kraf, en djup kännedom
om läkarekonsten.
Af denne ärevördiga man häde Sigurd hemtat råd
och lärdomar; han älskade honom också såsom en far.
“Besynnerligt att Ylva icke varit här i dag,“
mumlade fiskaren utan att upplyfta det mot vattenbrynet
nedsänkta hufvudet. “Hon brukar annars komma hit
åtminstone en gång om dagen. Men, kanske Östen
kommit hem,“ fortfor han och, vid denna tanke reste han
sig upp, i det han kastade utmanande blickar åt det
håll Thorsten hin Gamles stuga var belägen. Jag vet att
Ylvas far är honom bevågen, men jag vill strida för att
vinna henne och ...“
Hans ord afbrötos här af ett lätt prassel ibuskarne
vid stranden. Sigurd förnam tydligt ljudet, ty dels hade
han skarpa öron, dels var han, såsom förut blifvit nämndt,
endast på några famnars afstånd från snåren, hvilka
sträckte sig ända ut i vattnet. Han lyssnade
uppmärksamt, och uppgaf snart ett rop af glädje, då han såg den
fagra Ylva skyndsamt genombryta buskverket och ila ut
på stranden så långt hon kunde.
“Hvad är det, hvad är det!“ ropade han och
studsade tillbaka vid åsynen af Ylvas bleka drag och
oordnade hår. “Har någon olycka liändt?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
