Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Genom henne, som nu blir min maka,“ svarade
ynglingen och visade på Ylva, som rodnande stod yid
lärarens sida.
“Ylva, Ylva,“ ljöd det i det lilla templet. “Ylva
är kristen; den fagra Ylva är vår!“
“Ja, hon är vår,“ sade pater Andreas och trädde
fram i hopen. “Jag vill nu uttala Guds och alla
helgonens välsignelse öfver henne och Sigurd. Bedjen med
mig ur andäktiga hjertan.“
Med dessa ord gick han fram i det lilla koret och
trädde inom altarringen. Den heliga akten började och
den fick äfven ostörd sluta. Den lilla församlingen reste
sig upp, sången tonade genom templet, men den fick icke
sluta. Ett högt rop utifrån kom hvar och en att rusa
upp, och det hjelpte icke att pater Andreas kastade sig
midt i högen för att styra sinnena; de, som först hunno
fram till dörren, rusade ut, de andra trängdes för att
komma samma väg.
Utanför templet stodo Thorsten och Östen med sina
kämpar.
“Hvar är Sigurd fiskare,“ sade den sistnämnde i
gäckande ton och vände sig till en af odalmännen, som
han kände. “Säg mig det, du Hervard.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
