- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1874 /
39

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodshämnden. Berättelse från hednatiden af J. O. Åberg. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

‘“Du talar stora ord, Östen viking,“ svarade Hervard
med förtrytelse. “Nar du var en pojke, var jag man.
Ej höfves det att jag går dina ärenden.“

Östen förstummades. för några ögonblick, men
fortfor snart:

“Vill du icke säga mig det, så vill jag sjelf se efter
och taga ut min brud ur ert bönehus. Det är Östen
viking, som säger det, och det är så godt som en
löftes-gång vid mjödhornet.“

I det han högt uttalade dessa ord gick han främ
till den lilla kristna skaran, som församlat sig utanför
kyrkdörren.

“Håll, Östen!“ ropade en manlig stämma och Sigurd
trädde fram. Lugnet stod att läsa på hans fria panna,
modet i hans blickar. “Du vill pröfva dina krafter i
tvekamp mot mig; nåväl, jag skall visa dig, att Sigurd
fiskare icke låter besegra sig af östen viking.“

Ynglingens energiska ord, men aldra mest det fasta
uttrycket i hans ansigte förbryllade Östen något litet,
men han hemtade sig snart och höjde stridsklubban under
det han uppstämde en sång till Thors ära.

I detta afgörande ögonblick delade sig hopen framför
kyrkdörren och Ylva störtade ut, följd af pater Andreas.

“Östen, Östen,“ ropade hon och sprang fram till Sigurd;
“finnes det då ingen mildhet i ditt hjerta; har du...!“
“Hå,“ svarade den bistre vikingen och sänkte
klubban, “dig vill jag taga sedan, Ylva; du skall följa mig
till min drake, så har din far sagt.“

Med förtviflan i sina blickar vände sig den unga
qvinnan möt fadren som stridsfärdig stod vid Östens sida,
och sträckte bönfallande sina händer mot honom.

“Du har likväl sagt att du älskat mig,“ stammade
hon, under det tårarne runno utför hennes kinder. “Gör
du det icke längre ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:17:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1874/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free