Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thure Jönsson Roos af G. H. Mellin. (Till grefve Georg v. Rosens teckning: «Herr Thure Jönsson återvänder från riksmötet i Vesterås, Johannis 1527)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sjelfva verket karakteristiskt. Sålunda har åtlöjet,
såsom det tyckes, oåtskiljeligt fästat sig vid mannen och
hans minne. Emellertid är det billigt att hans efterverld
betraktar icke blott det skildrade uppträdet, utån också
sjelfva mannen litet närmare.
En af de första brytningar, som vår historia har
att framställa, inträffade i Vesterås 1527 vid
midsommartiden. Den katolska läran kämpade då med sina
yttersta krafter för sitt berättigande i Sverige, men blef
bruten af en ny tid, reformationens, ehuru
omhvälfnin-gen för ögonblicket icke var blodig, dock derföre
ingalunda var utan våld. Konung Gustaf, ehuru icke
gammal konung, utvecklade en kraft och en djerfhet, som
förskaffade honom segern öfver den gamla lärans inrotade
föreställningar.
Rikets ständer, adelsmän, prester, köpstadsmän och
bönder voro, efter dåvarande sed församlade i
Domini-kanerklostrets sal. Inför dem uppträdde konung Gustaf
åtföljd af sina förtrogna vänner, hvaribland kansleren
Laurentius Andreae, Stockholms stads syndicus Olaus
Petri och åtskilliga ffltöfverstar och krigskamrater. Öfver
biskoparne hvilade en nedtryckt stämning, emedan
konungen vid en måltid dagen förut satt den högre adeln
öfver prelaterna.
Sedan. konungen låtit sin kansler uppläsa en
framställning af rikets behof och ett skarpt försvar för sina
regeringsåtgärder, jemte en antydning af hvad som
fordrades, begärde han att ridderskapet skulle yttra sig.
Främst i rådet, den äldste och mäktigaste, var herr
Thure, icke blott såsom innehafvare af det högsta embetet
i riket, rikshofmästare, utan också såsom konungens
an-förvandt, gift med konungens faster, och egare af
vidsträckta egendomar i de tre nordiska rikeha. Han
benämnes af en historieskrifvare (Messenius): en ädelsinnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
