Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland stenarna yid stranden. På vanligt sangviniskt
fogelmanér hade de haft alldeles for brådtom att bege
sig hit upp på sommarnöje och under ett par veckor fått
frysa och ha otrefligt, der de hopruggade suttit under en
takfot. Allt detta var dock nu glömdt. Solen sken så
varmt, de små vågorna sqvalpade muntert upp på’hällen,
och hela vattenytan gnistrade i solregnet. Det var just
en morgon för ett par glada och sorglösa ärlor. Också
lyfte de snart på vingarna och flögo ut öfver det
glittrande vattnet, allt emellanåt doppande vingspetsarna och
ricochetterande, som ett par trollsländor, i den ystraste lek.
Jag hade på min vanliga promenad tagit vägen forbi
Nationalmuseum öfver bron till Skeppsholmen, följt kajen
så långt den räcker och stod just och betraktade den
lifliga taflan framför mig, då en båt lade till alldeles vid
mina fotter.
Det var ingen af de brokigt målade farkoster, som
ännu vid denna tid i en lång rad lågo förtöjda här vid
stranden och af skepps timmermännen, deras egare, •
uthyras till söndagsseglatser om sommaren. Den skarpa
bogen, de tunna tjärade borden, förhöjda med en planka
på midten, de uppstående träklykorna, hvari
segelstän-gema hvilade, allt tillkännagaf en af dessa på en gång
lätta och lastdryga farkoster, hvari vår
skärgårdsbefolkning för in till Stockholm sin strömming, sina filbyttor
och hvad annat godt de ha att afl&ta. När man en
Tisdags- eller Fredags afton om sommaren gör en färd
utåt Saltsjön, kan man möta hela raderna af dessa båtar,
stundom nedlastade ända till relingen och framdrifna af
två eller tre svettiga roddare, karlar och qvinnor, oftast
de senare. Är deremot vinden god och seglen tillsatta,
ligga gema ett par af besättningen lazzaronmässigt
utsträckta på det berg af tråg, korgar och byttor, som är
hopadt i midten, medan den tredje sitter till rors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
