Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var någonting så godt i rösten och bedjande i
blicken, att jag genast beslöt bli hennes vägvisare. Jag
kunde visserligen nöjt mig med att ge henne några enkla
anvisningar, med hvilkas tillhjelp hon skulle kunnat fråga
sig fram; men man kunde åter narra henne, jag hade
ännu halfannan timme till min disposition, och det smickrar
alltid vår egenkärlek att spela rolen af beskyddare. Allt
nog, sedan hon aftalat med kamraten att invänta henne
med båten på samma ställe, togo vi båda sida vid sida
vägen till staden.
Vi voro snart i fullt samspråk, och hennes
förlägenhet försvann småningom. Hon berättade, att hon var
från en af öarne vester om Möja, der hon tjenade hos
en af öns båda bönder. Strömmingsfisket hade slagit
ovanligt väl till, och hon hade jemte kamraten, som
tje-nade på den andra gården, blifvit inskickad med den
första fångsten. Då jag uttryckte min förundran öfver,
att två qvinfolk blifvit skickade ensamma en så lång väg
med en så stor båt, svarade hon, att nog en af karlarna
följt med, om inte Lars i !Norrgår’n, den ene af
husbönderna, insjuknat på våren och "svågern" för tre veckor
se’n på säljagten fallit och krossat det ena benet, så
att han måst föras in på lasarettet.
Jag visste nu således, hvem besöket gälde. Hvem
var "svågern"? “Åh, han var allt matmoras bror,
styrman på en skonare, och inte var han så fasligt gammal
heller," det sista, med ett fint leende, som svar på min
förnumstiga anmärkning, att sådana fall kunde vara
betänkliga nog för gammalt folk. Men dermed stannade
också hennes upplysningar om personen i fråga, och
meddelsam i allt annat, blef hon fåordig och förbehållsam,
så snart vi kommo in på detta kapitel.
Vi hade emellertid hunnit Gustaf Adolfs torg och
togo af in på Fred sgatan. J ag helsade på några bekanta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
