Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knapt öfver henne, förr än seglet i ett ögonblick var
uppe och utspändt och Ek vid rodret, styrande mot
sundet eller den punkt, der han trodde sig ha det.
Det var en total scenförändring. Den en stund
förut så klara vattenspegeln var förvandlad till en
sjudande kittel, omsluten af en enda krans af högt yrande
bränningar. Bundt omkring på hela omkretsen samma
hvita mur af skum, som föreföll ännu hvitare, då han
kastades tillbaka från den svarta klippdammen.
Ingenstädes någon synlig öppning, ingenstädes heller någon
möjlighet att finna lä under dessa kala och låga skär,
som vågorna slogo öfver eller i fradgande raseri anfollo.
Blixt följde på blixt, skräll på skräll, och regnet öste ned
i strömmar; det var ett fullkomligt elementemas uppror.
Molnväggen, som vi vid afresan sett i öster och som ännu
på middagen stått stilla, hade, medan vi höllo vår siesta
i grottan, med stormsteg ryckt upp på firmamentet och.
snart insvept hela horisonten i mörker.
Byarna tilltogo i häftighet. Med allt större
våldsamhet kastade de sig öfver klippbarriéren och uppdrefvo
den ena svallvågen efter den andra. Yår enda räddning
var att komma ut ur denna kokande gryta,
dervihvart-enda ögonblick löpte fara att krossas mot klipporna, och
vinna någorlunda ren sjö. Men hvar komma ut? Af
sundet hade vi förlorat all känning. Det hade smalt
tillsammans med den öfriga skumkransen. Som en eldig
häst, hvilken gnäggande och med flygande man spränger
utefter stängslet på ängen för att söka sig en utväg, jagade
vår lilla farkost utefter bränningarna, så nära han med
säkerhej kunde, och jag såg på Eks beslutsamma min,
att det var hans afsigt att bryta sig igenom, om han
blott funne en aldrig så liten öppning. Men öfverallt
ännu endast det hvita skummet och de svarta
khpptänderna derunder. Han stod just i beredskap att lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
