Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig tänkt att bli prest; han hade med brinnande lijst
egnat sig åt naturvetenskaperna och på detta falt redan
brutit sig en väg, som lofvade honom en vacker framtid.
Han skulle dock gerna uppoffrat den for att fortsätta
fadrens obemärkta verk bland ett folk som älskade honom
och som han förstod, om det ej varit honom omöjligt att
dagtinga med sin öfvertygelse, ens för ett stort och godt
ändamål.
Han afslog derför anbudet, men framlade tillika i
sitt svar de skal, som förmått honom dertill. Detta blef
inledningen först till en korrespondens mellan Ek och
den nämnde egendomsherrn och sedan till en personlig
bekantskap, som ledde dertill, att Ek sattes i tillfälle
att verkställa sin länge närda önskan att företaga en
resa till tropikerna. Han hade i början af Juni afrest
med ett seglande fartyg och skulle ej på tre år
återkomma.
Jag hade under tiden fått en ordinarie tjenst och
måste derför dagligen vara i staden. Frampå sommaren
blef mig der dock for qvaft, och jag tog mig jemte en
kamrat ett rum vidTenösund, innanför Vaxholm, derifrån
vi dagligen foro in till staden och ut igen på middagarna.
Detta “sommarnöje" gaf dock hvarken tid eller
tillfälle till sådana exkursioner som de, hvilka gjort den
föregående sommaren för mig så angenäm. På sin höjd
kryssade vi mellan holmarna nedåt Torsbyfjärden eller
sträckte af inåt Askrike. Oftast var jag dock ensam
på dessa färder, ty min kamrat detta år delade ej min
lust för dessa ströftåg i samma grad som kamraten från
ljolåret.
En lördagsafton i slutet af Juli låg jag med min
båt, ty jag hade nu blifvit min egen redare, på den lilla
färden mellan Carlsudd och Långholmama. Solen hade
nyss gått ned bakom Bogesundslandet, och den lätt kru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
