Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin på Måsön. Ett minne från Stockholms skärgård af Hjorvard. Med tvenne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade vattenytan skimrade i den grannaste violettblå färg.
Båt på båt gick med slappa dukar upp från
Långholms-sundet mot Carlsudd. Yinden yar så knapp, att många
stuckit ut årorna för att något påskynda farten. Det
yar idel skärgårdsbåtar på hemväg från ’staden. Skratt
och glam hördes från de flesta; på en och annan
beledsagades de taktmässiga årslagen af en entonig sång.
Flera af dessa besättningar voro gamla bekanta, med
hvilka jag vexlade helsningar. Många af fjolårets minnen
vaknade, och bilden af vännen, som nu kanske gungade
på ett haf i ännu rikare purpurglöd, framstod lifligt för
mina tankar.
Den sista båten hade just svängt om udden, och
jag tänkte vända och sjelf följa efter, då ännu en båt
stack fram ur sundet, styrande samma kosa som de andra.
Äfven från denna utfäldes ett par åror och uppstämdes en
i sång, men sången var full af melodi, och tonerna kommo
med en smältande klarhet öfver den stilla vattenytan.
Jag lyssnade orörlig. Båten kom emellertid allt
närmare, jag hörde de sakta plaskande årslagen alldeles
invid mig. Han hade i sitt utseende en. viss prydlighet,
som skilde honom från de flesta af de andra. Det var
en stor sump af det skarpseglande slag, som bygges i
skärgården; segel och tågverk voro splitter nya, och från
toppen af masten hängde en liten flagga, som, när han
af brisen slogs ut, visade ett rödt E i hvitt fält.
Roddaren, som satt i fören, vände sig emot mig. Det
var en ung karl på tjugutalet med någonting särdeles
öppet och tilltalande i hela sitt utseende. Det bronserade
ansigtet omslöts af en ram af bruna polissonger, och under
de buskiga ögonbrynen framtittade ett par lifliga,
jovialiska ögon. Han var klädd i en blå- och hvitrandig
ylleskjorta, som lemnade den seniga halsen bar, och en
slo-kig filthatt betäckte det knollriga håret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
