Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Kanske rör det då den unga qvinnan, som jag hör
sitter qvar i åkdonet ute i alléen ?“
“Ja," svarade han med en plötslig rodnad, “henne
är det fråga om" (han tog den erbjudna stolen och satte
sig midt emot värdinnan) . . . “Hon är trolofvad med mig
se’n lång tid, och öfverdådigt vacker är hon — olyckan
är blott den, att* flera än jag tycka detsamma."
"Ä.r hon sjuk?"
"Nej... lite tandvärk, som jag ta’t till
förevändning för att söka doktorn."
Hon vet således icke hvad ni ville honom?"
"Så är det... Kerstin Maria är dotter af en
afsig-kommen bond-enka i vårt grannskap. Redan som
gymnasist var jag kär i henne, och kanske hade jag icke
motstått min salig fars önskan att fortsätta studierna, om
jag icke lefvat i ångest att någon annan skulle fria till
henne... Jag var tjugu år och hon sjutton, då jag
vågade tala med far. Det blef tvärt nej ... Han var icke
man att envisas med: hade jag försökt det, skulle han
ha gjort mig arflös."
"Och hon har ändå länge varit trolofvad med er?"
"Jag friade i hemlighet och fick ja. Men som jag
icke vågade ge henne ring, fastade jag henne efter vår
vackra bondesed med psalm- och evangeliibok, och jag
fordrade då högtidligt af henne, att, om det komme en
så olycklig dag att hon icke med rent hjerta och
samvete och utan blygsel kunde se mig i ögonen, hon ärligt
och så visst som hon hoppades på Guds nåd skulle lemna
mig boken tillbaka."
"Det var ett strängt och farligt vilkor."
"Kanske — men jag är sträng både i min vandel och
gudsfruktan. Kanske är jag också högfärdig ... Oaktadt
jag vid samma tid i det närmaste fick öfverta
gårdsbruket, fortfor jag att studera, all den tid jag hade ledig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
