Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag -ville utmärka mig i min ort, och den, som skulle
dela min heder i framtiden, finge icke ha stapplat/*
“Har hon då det nu?“
“Det är det som jag icke yet, men som jag måste
veta... För att icke oroa far och mor gaf jag Kerstin
Maria mitt bifall, att, sedan jag hållit henne ett år i
syskola inne i sta’n, få ta plats hos barons på Villeby,
och der har hon nu . i fyra år yarit väl omtyckt och
ansedd... För fyra månader sedan dog forst mor och
strax derpå far. Som de yisste att jag hållit kärleken
trogen, så gåfvo de mig båda före sin död sitt samtycke.
Men mor sade: “Gud låte blott, min Berthold, så ske att
Kerstin Maria blir värdig sin lycka — kanske hon blir
det!“ Af aktning for foräldrarne, som jag hjertligt sörjer,
ville jag låta en tid gå om, innan jag tänkte på någon
ändring, men då spred sig på en gång det ryktet att
Kerstin Maria, som så länge visat tillbaka alla, som slog’
efter henne, icke alls var känslolös för brorsonen i huset,
en fattig löjtnant.“
“Och ni var strax färdig att misstro henne ?“
“Jag blef mycket upprörd, men jag talade med hennes
mor, som bedyrade att hon var ren som guds dag, fastän
hon för sin skönhet och finhet hade en mängd
afunds-män, som gerna förtalade henne. Hon omtalade också
för mig att Kerstin Maria skrifvit bref till henne i det
ämnet och sagt, att hon var glad öfver att löjtnanten
nu rest, för han både pinade henne och bringade henne
i förtal; och hon fruktade att något prat kunde komma
för mig, som var så misstänksam och oresonligt svartsjuk
... Nå, ja, jag är svartsjuk och misstänksam... Men då
jag nu kom för att hemta henne hem till modern (som
har ett litet torp under min gård), blef hon så glad och
lycklig, att jag af själ och hjerta ville tro på henne.“
“Således trodde ni ändå icke att hon var utan skuld ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
