Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några minuter senare återkom han med en ung
qyinna, som han sköt fore sig.
Denna unga qyinna, Kerstin Maria, rak och
högväxt, yar verkligen en ovanlig skönhet. Men hon hade
i sitt väsende en sällsynt och oåtkomlig tillbakadragenhet.
Den härflöt icke af blyghet eller oro, utan syntes
tillhöra en skygg och inbunden kar akt er.
Men den gamla doktorinnans tillvinnande vänlighot
uppmjukade slutligen stelheten. Kerstin Maria blef då
så älskvärd och visade, efter sin lefnadsställning, en sådan
god takt, att hon intog icke blott fästmannen, utan älven
sin vänliga värdinna.
Vid afskedet sade denna helt sakta till Berthold:
"Tro mig, ni har aldrig behöft frukta för denna qvinnas
lättsinne. .. Men akta er för att visa henne misstro! All
er lycka i framtiden kommer att bero på att ni inger
henne förtroende. Hon har ett icke vanligt sinne."
2.
Det tillkommande äkta paret reste den dagen icke
längre än till några slägtingar, som Berthold hade i vägen
och hos hvilka han tänkte taga nattqvarter.
Men här, i det rika, på gammaldags allvarsamt sätt
ståtliga nämdemanshuset blef Kerstin Maria icke så
behandlad, som Berthold ansåg sig kunna förvänta. Saken
var, att som fästmannen under vägen väl visade sig
hjertlig och deltagande för den nu nästan af sig sjelf
försvunna tandvärken, hade han likväl icke på något
bestämdt sätt berört tiden för bröllopet, och fästmön var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
