Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltför stolt att utforska hvad meningen var med att
hon skulle säga upp sin tjenst på våren, då ingenting
tydligare blef forklaradt. Hon kom alltså fram i det
minst angenäma lynne. Detta dryga bondherrskap var
också nu för henne, som under fyra år lefvat såsom
fröknarnas gunstling i ett förnämt adelshus, allt annat än
inbjudande: långt hellre skulle hon ha velat resa hela
natten för att få hvila ut i den lilla torparstugan, der
modern bodde.
“Flyger det nu i tänderna igen?“ frågade Berthold
med en helt öm ton, i detsamma vagnen stannade vid
förstugubron.
“Ah nej, bry dig icke om mig ... Der kommer din
moster sjelf ut. .. Hon ser då aldrig för blidt på mig!“
“Jaså,“ sade husets herrskarinna, mor Elsa i
Vick-stad, i det hon med små trubbiga steg vankade nedför
trappan. “Detta är då din fästeqvinna, min käre
Berthold? Bara hon riktigt kommer genom dörr’n med
pöse-kjoln, rynkekappoma och fladderärmarna... Jo, det gick
så nätt... Nå, välkommen, kära jungfru! Tag nu af
sig den fina halmhatten ... Min Clara nyttjar aldrig annan
hatt, än sådana som vi sjelfva färga halmen till och som
valltöserna sy och bruka för solhettan . .. Men så illa
att ej far var hemma och fick se den nya tilltänkta
slägtingen... Nå, der kommer då ändtligen Clara. “
Den unga, särdeles hyggliga dottern gaf med en
tro-hjertad min handen forst åt fastmannen, kusinen, sedan
åt fästmön, som dock, i sitt inre förtviflad ochförharmad
öfver förevisningsceremonien hos Bertholds slägt, med
en knapp dragning på munnen besvarade Claras glädtiga
försäkran att hon riktigt såg ut som en herrgård smamsell.
“Ja, nu kan du, Clara min,“ inföll modern, “få
säkert mönster till din nya klädning... Nå, kära Kerstin
Maria, det var väl svårt att skiljas från all herrligheten
hos barons — var det inte?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
