Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästmö, höll gumman nu på med alt feja upp yttre
stugan, der hon sjelf bodde.
När vagnen stannade framför manbyggningen, tog
Berthold sin käresta vid handen och förde henne till
köket, der det blef ett skramlande, skrapande, uppstigande
och gapande så att det stod herrliga till.
“Sätt er igen, go* vänner!“ yttrade Berthold med
en värdig husfaders välvilliga ton. “Eftersom ni alla ä’
inne, vill jag med detsamma for er föreställa henne, som
är mitt högsta goda på jorden och som åtta månader
härefter, då året är fullt efter föräldrarnes död, på Guds
makt blir er matmor.“
Kerstin Maria, som först genom denna offentliga
föreställning blef underkunnig om tiden for giftermålet, kände
sig på en gång rörd och sårad. Han borde väl ha talat
ensam med henne förut. Emellertid visade hon folket
omkring sig, ifrån förestånderskan vid spiseln intill minsta
vallflickan, ett långt vänligare ansigte, än hon bestått de
tilltänkta slägtingavna, och hon värdigades till och med
att i några alldedes icke försagda, utan lugna och klara
ord försäkra att, om Herren behagade låta henne komma
till en sådan heder, hon hoppades bli emottagen med
den välvillighet, som hon sjelf skulle visa i sitt
mat-mors-kall.
Det allvar och den värdighet, hon ådagalade, vunno
helt och hållet Bertholds bifall, hvilket visade sig i en
upprymdare sinnesstämning, medan de åto ensamma i salen.
När måltiden var slutad, sade Berthold, som icke
förlorat sin fixa idé och den kloka doktorinnans råd ur
sigte: “Nu gå vi in i salig mors kammare. Der kan du
se hennes dödssilng och påminna dig att hon gaf oss sin
välsignelse i det sista!“
Fästmön följde honom, men blef så uppskakad, då
hon i den mörka kammaren stannade vid den högt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
