Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäddade sängen, att hon darrande nedsjönk i en gammal
skinnklädd länstol framför det lilla bordet, der ännu
matmoderns bibel, glaspgon och snusdosa funnos qyar.
Intrycket yar öfyerväldigande: Kerstin Märia flöt i tårar
yid erinringen af Bertholds mor, for hvilken hon hyste
en så djup, men ängslig yördnad.
"Jag försäkrar dig, att hon talade vänligt om dig!"
sade fastmannen uppmuntrande. "Men eftersom detta
är en vigtig stund, så låt mig veta hvarför du blifvit
så allvarsam och sluten inom dig sjelf, liksom om du
grubblade på något!"
"Käre Berthold, du — det har gått så småningom
. .. och förlåt att jag säger dig att den, som fästat sig
i äkta tro vid dig, nog behöfver både allvar och
eftertanke .. . Första året efter vår skilsmässa, då du höll
mig i stadsskolan, var jag nog ung och dåraktig att känna
mig hedrad och smickrad af att bli begapad af herrarna,
som pratade alla slags artigheter för mig. Men under
de fyra åren, jag varit hos baronens och hvareDda
sommar foljt dem till brunnar och bad, der frestelser aldrig
saknas, har jag känt mig allt mer och mer stämd att
förakta uselt hams. Hederliga friareanbud har jag skjutit
bort med oro vid tanken att någon skulle komma i din
väg, du, som är så svartsjuk och noga. Tänk då hvad
sorg, harm och skam det skulle vara för mig, som knappt
någon karl kan berömma sig af att ha fått ett vänligt
ord af, att ha råkat i förtal för en enfaldig
löjtnants-pojke, som husmamsellen var kär i! Af hämd på mig
utspridde hon alla slags dåliga historier, så att slutet
blef att han fick lemna huset med en allvarsam skrapa
af friherrinnan för det onda, han tillställt. Den token
påstod att han menat ärligt och ville ha mig till hustru
... Och nu, Berthold, har jag sagt dig allting. Ju äldre
och äldre jag blifvit, har jag allt nogare pröfvat mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
