Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva. Karaktärsbild ur bondlifvets krönika af Emilie Flygare-Carlén. Med 2:ne vignetter af Gustaf Broling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kom ihåg att hon lofvat, att just i dag påfinna något
råd att frälsa honom från sig sjelf, såsom han begärt.
Blixtsnabbt, följande sin instinkt, ryckte han koppen
ur hennes hand.
“Hvad är det?“ frågade han med vild blick. "Du
har lagat till något ondt åt dig — erkänn sanningen,
eller tömmer jag koppen!"
"Nå, om det vore forgift som jag ville ta," svarade
hon kärft, “hvad kan du säga derom? Jag dör långt
hellre på en gång, än jag dagligdags dör af sfcam och
sorg öfver att aldrig bli trodd att vara en ärlig qvinna
och att, snart sagdt, för hvar man tjena till spott och
spe. Sådana slags bevis på kärlek och aktning söijde
jag inte öfver att lemna. Men min krona ville jag bära,
eftersom jag med heder kunde bära den — och jag har
skrifvit upp på ett papper, som jag bär på mig, att mitt
hufvud skulle få hvila på fästegåfvan.“
“Måtte Gud för alltid," sade Berthold, nu lika blek
som Kerstin Maria sjelf, "ta sin hand ifrån mig, om jag,
efter ett sådant syndaprof på kärlek, kan missförstå dig
mer i detta lifvet. .. Och liksom jag nu kastar ut genom
fönstret det gift, du för min skull velat dricka, så svär
jag att också utkasta ur min själ det gift, som så länge
bränt den. Det har varit en sjukdom, men du har botat
den... I dag en månad till (då måste du likväl bära en
annan brudklädning) blir du min redliga och älskade
hustru... Och tag mig nu i Guds namn i famn på, att
du tror mig!"
"Ja," svarade Kerstin Maria, till hvars kinder
lifs-färgen återkommit, "nu tycker jag att en röst hviskar
mig i hjertat, att jag kan lita på dig — och låt oss
troget be tillsammans, att Herran i sin nåd förlåter den
grufliga synd, som jag ville begå... men jag var så
olycklig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>