Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenske Leonidas. Berättelse från trettioåriga kriget. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne Erik Slange, som är hjelten i följande lilla
skildring, var född i Finland och son till
underståthållaren på N arv as fästning, Claes Slange. Krigareyrket låg
honom från barndomen i hågen, och han skyndade att
under Gustaf Adolfs frejdade härförarskap deltaga i
striderna på Tysklands jord, der han från menig ryttare vid
Lifregementet tjenade sig upp till öfverste vid samma
regemente och vidare steg till rangen af generalmajor.
Vid belägringen af Saalfeld, år 1640, blef han så
illa sårad, att han måste låta taga af sig den ena armen.
Detta hindrade honom likväl icke ifrån att verksamt
deltaga i striderna, bland dem det glänsande försvaret
af Neuburg.
1.
I ett af utanverken till staden Neuburgs hardt nära
nedskjutna befästningar stod Erik Slange och lät sina
blickar irra ut öfver nejden, der i fjerran de österrikiska
vakteldarne blänkte. Natten var ganska kall, ty det var
i första hälften af mars månad, och den tappre öfversten
för det svenska Lifregementet hade för den skull svept
kappan väl omkring sig. Omkring honom arbetade
soldaterna med den största ifver på att iståndsätta de af
fiendens kanoner nedskjutna vallarne.
Erik Slange var dyster till sinnes, och for hvaije
gång det blixtrade till från de fientliga kanonerna, knöt
han i vredesmod sin enda senfulla hand. ,
“Hade jag bara kanoner, så skulle ni ej så ostrafPadt
anställa denna förödelse på vallarne eller bland mina
käcka bussar,“ mumlade han och såg sig omkring. “Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
