Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenske Leonidas. Berättelse från trettioåriga kriget. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sett kroaterna, hvilket angaf att Axel nu var midt i
strids tumultet.
Han gick med dröjande steg ned i staden för att
efterse de soldater, som voro sysselsatta med att
uppföra en inre vall. Den oroliga aningen ville likväl icke
lemna honom, huru mycket han än försökte att jaga
bort den.
Då öfversten senare på natten inträdde i det rum
han bebodde, förföljdes han ännu af samma oro.
Han kastade sig på sängen och sökte att få en
blund i sina ögon, men det lyckades icke. För hans
uppjagade inbillning skymtade svenskar och kroater om
hvarandra i den största förvirring; han steg upp och
gick bort till det lilla fönstret, hvarifrån han hade
utsigt öfver den närmaste vallen och de arbetande
soldaterna, men icke ens de skiftande scener, som här mötte
hans blickar, förmådde döfva oron i hans bröst.
“Gud skydde min fosterson!“ mumlade han och kastade
sig ånyo på sängen. “Det är för hans skull, jag är så
orolig. Pojken är alltför oförvägen, alldeles som jag sjelf
då jag var vid hans ålder. Striden hänför lätt
ungdomsblodet, och.. .jag ångrar nästan, att jag lät honom få sin
vilja fram ... Bah!“ afbröt han sig sjelf och sprang ånyo
upp, “är jag då en svag qvinna, eftersom jag låter dessa
vemodstankar få makt med mig! Nej, jag vill vara lugn.
Jag vill ut i strid sbullret; der skall mitt sinne
tilläfven-tyrs åter komma i jemvigt.“
Med dessa ord spände han svärdet kring sin midja
och närmade sig dörren. Men i samma ögonblick som
han skulle öppna den, rycktes den upp utifrån, och en
neddammad, svettig ryttare störtade in.
“Hvar är min fosterson ?“ ropade öfversten, som
genast känt igen ryttaren. “Svara, karl! Hvar är han?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
