Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenske Leonidas. Berättelse från trettioåriga kriget. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘Tången!" svarade ryttaren, men tilläde genast:
"Kornetten föll i Isolanis egna händer, så att jag nog
tror, att han blir behandlad som officer."
“Sårad ?"
"Ja, lindrigt i armen af Isolanis sabel ... Men ni
skulle sett den kampen, öfverste. Kornett Axel är ett
lejon, öfverste. Han slogs som en karl... och vi andra
gjorde hvad vi kunde, så att det dröjde länge, innan de
mångdubbelt öfverlägsna kroaterna kunde öfvermanna oss."
"Äro då alla fångna?"
"Alla, utom jag. Tack vare min snabba häst, lyckades
jag undkomma för att bringa eder detta bådskap."
Öfversten lät hufvudet för ett par minuter sjunka
ned mot bröstet. Ryttaren dröjde i afvaktan på en
befallning. Det veka, drömmande uttrycket försvann
dock snart ur Slanges drag.
“Tack för din underrättelse, fast den var nedslående,"
sade han och släpte ett guldmynt i ryttarens hand. "Gå!"
"Min aning! min aning!" mumlade öfversten för sig
sjelf, när han blef ensam.
Han skyndade derpå ut och syntes snart på vallarne,
der han uppmuntrade sina käcka bussar och med kraft
tillbakavisade de anfall, som österrikarnes ströftrupper
skiftes vis gjorde.
Hjertat måste slumra, der pligten bjöd.
2.
Det hör väl icke till omöjligheterna att kunna med
något öfver tvåtusen man en längre tid försvara en
fästning, som åtminstone eger fasta vallar. Men att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
