Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenske Leonidas. Berättelse från trettioåriga kriget. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansigte mulna: “Ni menade väl åtminstone, att vi först
efter ett tappert motstånd skulle sträcka gevär ?“
“Ni sade det, öfverste... Jag är soldat från Gustaf
Adolfs dagar och jag är svensk ... Ni glömde väl det,
öfverste?“ ljöd det tillrättavisande svaret.
Erik Slange ämnade just göra genmäle, då kaptenen
inföll:
“Vid Gud tror jag icke att österrikarne inställa sin
eld! Batteriet i skogsbrynet har tystnat. Sen sjelfve!"
Så var också verkliga förhållandet.
“Vi få väl snart se deras bataljoner rycka fram,“
mumlade öfversten halfhögt, men tilläde strax derefter
med stark stämma: “Låtom oss gå ned för att vara till
hands i den stundande striden.“
“Det är alls icke några bataljoner, som komma emot
oss,“ inföll plötsligt majoren. “Hören I icke ljudet af
en trumma, mina herrar? Jag spår, att erkehertigen
vill ännu en gång tillbjuda oss att kapitulera.“
Vid dessa ord fäste talaren och kaptenen sina spöijande
blickar på öfversten, som i framåtlutad ställning spejade
utåt. Men de kunde icke upptäcka, att en enda muskel
rörde sig i hans ansigte eller att han ändrade en min.
“Han går en säker död till mötes,“ tänkte öfversten,
då hans skarpa öga nu kunde tydligt urskilja en person,
som under trumhvirflar nalkades med skyndsamma steg.
“Mitt ord är en gång sagdt.“
Han vände sig derpå om för att gå, med en vink
uppmanande de båda andre officerarne att följa sig. Med
raska steg begåfvo de sig nu ned i staden och kommo
fram till den största brechen i muren, j.ust då vakten
införde underhandlaren. Nästan alla officerarne och en
stor mängd soldater skyndade fram för att få veta, hvad
öfversten nu skulle göra, ty de kände alla hans svar
till den förre underhandlaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
