Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runeberg och hans hem. Teckning af Fr. Berndtson i Helsingfors. Med stålgravyrsplan sch, upptagande tvänne porträtt af Runeberg samt afbildning af hans bostad i Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En enkel envåningsbygnad af trä inrymmande såväl
den trogne gästens som värdfolkets familj. Så landtligt
och anspråkslöst detta skaldens hem också var ordnadt,
röjde det likväl att en med skönheten och behagen
förtrogen genius der förde spiran i sin qvinliga hand. I
den fint städade salen spridde några exotiska, blommande
vexter sin ljufva doft och fastän ögat icke kunde reda
för sig de intryck, som det mottog, såg det i allt frid,
sällhet och trefnad. Detta utgjorde lyxen i Runebergs
lugna sommarhem.
De talrika, omsorgsfullt vårdade jagt- och
fiskredskaper, hvilka mest tilldrogo sig uppmärksamheten i
skaldens eget rum, utgjorde talande vittnen om det
lif-vande och naturfriska nöje, han fann i dessa bragder.
Det flitiga umgänge han under dessa sysselsättningar
plägade med naturen var på engång ett behof för hans
djupa, lugnt forskande ande och en stärkande, lifvande
vederqvickelse för hans poetiska, skapande förmåga. Också
njöt han deraf i fulla, mäktiga drag.
Men när diktade han? När författade, när skref
han? frågar läsaren.
När ingifvelsens rätta ögonblick kom. — När de
idéer och bilder, han i långa, tysta stunder, drömmande,
anande, frågande, kämpande, jublande burit och hvälft i
sitt bröst, slutligen mognade till klarhet. Då grep han
pennan och på första bästa papperslapp han fick tag uti
nedskref han sin ingifvelse. — Och derpå gick han
obekymrad att sköta om sin bössa eller sköt sin båt från
stranden, för att lägga försåt för gäddorna i viken.
Men den trogna makan, hvars kärleksfulla blick det
aldrig undgick då en sådan ingifvelsens stund var kommen,
visste att taga vara på dessa papperslappar, åt hvilka
skalden plägade anförtro sin andes skatter. Vänligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
