Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runeberg och hans hem. Teckning af Fr. Berndtson i Helsingfors. Med stålgravyrsplan sch, upptagande tvänne porträtt af Runeberg samt afbildning af hans bostad i Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skämtande brukade Runeberg derför kalla, henne “mitt
förstånd".
En mild, men mäktig humor karakteriserade
öfver-hufvud Runebergs sätt och väsen inom den förtroligare
umgängeskretsen. Såsom betecknande i detta hänseende
vill jag här berätta en liten episod från Kroksnäs. Det
var, om jag minnes rätt år 1860. Vår finske artist
Löf-gren vistades då på Kroksnäs, för att måla skaldens
porträtt, hvilket universitetet beställt. Samtidigt hade
den bekante, genialiske marinmålaren Markus Larsson
anländt till Finland och*genom expositionen i Helsingfors
af sin berömda bild från Bohusländska skärgården
för-värfvadt enthusiastiska vänner och beundrare.
En vacker sommarafton hemtade Löfgren honom
med sig från Helsingfors och införde honom på Kroksnäs
hos Runeberg. Löfgren hade ännu ej hunnit presentera
honom för skalden, förrän Larsson med den honom
egendomliga pathos utbrast:
“Det behöfves ej någon presentation! Då tvänne
genier mötas, igenkänna de hvarandra genast!“ Hvarpå
han omfamnade Runeberg.
Något öfverraskad af detta för han6 finska natur
fremmande, häftiga utbrott, men lugnt leende, helsade
skalden honom välkommen.
Dagen var varm, och straxt derpå menade Larsson,
att på landet och genier imellan borde man icke genera sig,
hvarföre han föreslog, att man skulle kasta rockarna af sig.
I detsamma inträdde fru Runeberg, för hvilken den
berömde artisten och välkomne gästen presenterades.
Fru Runeberg, som är något döf, och icke rätt förstod
hvad Larsson dervid något mera lågmäldt yttrade, vände
sig till sin man och frågade: “hvad är det han säger?“
“Jo,“ genmälte Runeberg, “han säger, att du gerna
kan ta’ mössan af dig, ty här skola vi vara ogenerade.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
