Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Carl Gustaf Strandberg - Zelma Carolina Esolinda Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättelsen om hans död, genom hvilken han, som belönats
med både “Nordstjernan" och en italiensk orden, lemnade
fem barn föräldralösa, tröstlösa och inom de högsta
juridiska och vittra domstolarne ett tomrum, som icke lätt
fylles af någon med så korrekt ande, så formren stil och
så humant väsen.
Zelma Carolina Esolinda Hedin.
Glädjen är ofta ett smärtans fröhus, säger Jean Paul.
Så är ock skådebanan: lager och törne. En leende
morgon, en sollyst middag, en qväll i skymning. En
konst som på sitt altar kräfver offret af konstnärens jag;
en konst hvars alster äro nuets företeelse, hvars dom är
ögonblickets. Längre än rampens snart utbrunna låga
lefver dock minnet — minnet af konstnären som vunnit
ögonblickets triumfer, då dessa framkallats ej af spel
med publiken, utan äro verkan af sanningssträfvan,
af ’bemödandet att flytta sanningen från det idealas högre
rymder genom det sköna ned till jorden.
På den kungliga teatern i Stockholm uppträdde den
8 december 1842 en ung flicka af sällsynt skönhet, hvilken
senare uppbars af ett godt sceniskt omdöme, liflig
uppfattning och varm kärlek till konsten. Hon debuterade som Lotta
i Kotzebues gamla borgerliga dram “Brodertvisten", hvilken
redan då spelats i 43 år på vår scen och ännu ibland
går igen här och hvar. Publikens gunstling Emelie
Högqvist hade äfvenledes uppträdt i samma roll som
debutant på den kungliga teatern. Denna öfversteprestinna
i Thalias tempel hade redan böijat bli sjuklig och tjenst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
